lördag 1 oktober 2011

Stor region = stor skandal

(Nedan följer den okortade versionen av min insändare i dagens Östersundsposten.)

Ibland händer det att sjuka barn blir nekade behandling. Ibland blir makthavare avslöjade med byxorna nere och fingrarna i syltburken.
Skandalerna kommer att bli fler om förvirringen i regionfrågan består.

Lika stark som övertygelsen i protesterna mot planerna på att slå ihop Jämtland och Västernorrland i Mittsverige, lika påfallande tycks tvehågsenheten vara bland de osäkra.
– Jag vet inte vad jag tycker.
– Det verkar vara en svår fråga.
Själv försöker jag förstå vad det är som är så svårt.
Regioner väcker inte känslor på samma sätt som maktfullkomliga politiker och svikna barn, inte ens som prospektering efter uranbränsle till kärnkraft.
Det är synd, eftersom regionens geografiska gränser är avgörande för just sådana frågor.
Ta bara en sådan sak som att politikerna i regionstyrelsen i Jämtland i början av september uppmanade länsstyrelsen att sätta stopp för uranbrytning.
Om Mittsverige blir verklighet lämnar samma regionpolitiker över till en ny styrelse. De nya makthavarna kommer att vara präglade av den folkrika kusten med sin starka dominans av energiintensiv industri. Dessa industrier lobbar för att Sverige ska bygga nya kärnkraftverk. SCA har anmält intresse för att vara med och investera.
Är det någon som på allvar inbillar sig att frågan om en urangruva vid Storsjön har samma karaktär i vinden från Oviksfjällen som under röken från massafabrikerna i Husum, Östrand eller Ortviken?
Minns ni förresten de hörselskadade barnen som fick nej till operation på sjukhuset i Östersund? Deras behov av hörselimplantat ställdes mot andras operationer för starr eller trasiga höftleder.
Om Mittsverige blir verklighet handlar det inte bara om att ställa patient mot patient i sängen bredvid. Barnen kan lika gärna få nej till operation på grund av prioriteringar inom andra sjukhus, kostnader för storregional byråkrati och amorteringar på skulder från den notoriskt usla ekonomin i Västernorrland.
En annan minnesvärd skandal är jämtlandspolitikern som ertappades med att snatta vodka på Arlanda. Därefter vägrade han att svara på frågor och smällde igen dörren för de utsända från SVT.
Man får medge att det saknas garantier mot mänsklig svaghet. Men finessen med demokrati är att den gör det besvärligt för fuskare och maktmissbrukare. De folkvalda är beroende av medborgarnas förtroende. Om befolkningen i regionen tredubblas, som den skulle göra i Mittsverige, så rubbas maktbalansen till medborgarnas nackdel. Ditt och mitt inflytande över samhällsservicen minskar till en tredjedel samtidigt som våra företrädares positioner blir tre gånger så starka. Vi får tre gånger så svårt att göra våra röster hörda och det blir tre gånger så lätt för politikerna att använda lokala opinioner som dörrmattor.
Denna matematiska självklarhet hittar man förstås inte bland mittsvenskarnas intet förpliktande fikonformuleringar. Men ord väger lätt mot handling. Politikernas uppmaning om att stoppa uranbrytning slås i bitar av det redskap de själva lägger i händerna på gruvbolagen. Deras fraser om ”utmaningar inom välfärden” ekar ironiskt mot det berg av välfärdsutmaningar i Västernorrland som de håller på att lägga ovanpå våra egna.
Det är svårt att se vad det är som är så svårt.