söndag 25 november 2012

Tolerera inga fördomar om folkökning


Rubrikerna om regionförbundet Jämtlands län gäller undermåliga beskrivningar av syftet med resor i tjänsten. Men den verkliga skandalen är undermåliga beskrivningar av syftet med verksamheten.
Ledande regionföreträdare upprepar: Vi ska bli fler!
Budskapet är enkelt, men grundlöst. Jag har under femton års tid med en dåres envishet ifrågasatt vanföreställningarna om befolkningsökning och positiva ekonomiska effekter. Ännu har jag inte sett några vettiga försök till sammanhängande svar.
Det är lite rokokosalong över den regionala utvecklingsdebatten. Under sina pudrade peruker var 1700-talets politiker överens till tårar om att befolkningsutveckling var lika med ekonomisk utveckling. Sen kom ekonomen Thomas Malthus och ställde till det. Engelsmannen anmärkte att ökande befolkning även kunde leda till mindre bekväma fenomen som svält och social utslagning.
Allt sedan dess har debatten rasat mellan befolkningspessimister och befolkningsoptimister. Efter mängder av fallstudier är den dominerande hållningen att varken pessimister eller optimister har haft rätt. Det finns helt enkelt inget entydigt samband mellan befolkningsökning och ekonomisk utveckling.
I internationell akademisk debatt härskar sedan 1980-talet den så kallade neutralistiska ståndpunkten.

Men i Jämtland och Härjedalen ligger perukpudret intakt över den gamla fördomen: Vi ska bli fler!

Denna politikens motsvarighet till ”peran” används till allt. Den får motivera varenda krona som läggs på byggen av torg och arenor, tävlingar och evenemang, utredningar av organisationsförändringar, raggningar av etableringar samt dithörande resor för politiker och tjänstemän.

Men att leva i en lögn är – förutom att det är en dålig sak i sig – knappast rationellt. Det leder till felsatsningar och missade målsättningar. Det lilla samhällets behov förblir ouppfyllda. Drömmarna om en växande befolkning lämnar amorteringskraven efter sig, plus ett och annat feldimensionerat monument över sig självt.

Grejen är att vi inte kommer att bli fler, utan antagligen något färre. En neutralistisk syn på befolkningsminskning är att den innebär såväl utmaningar som möjligheter. Möjligheter inkluderar minskad press och ökat värde på en del gemensamma tillgångar samt större tillgång på arbete. Utmaningen är en sjunkande andel arbetsföra när befolkningen åldras.

Befolkningsoptimisten tolkar denna obalans som ett behov av inflyttning inom gruppen unga vuxna. Befolkningspessimisten kanske ser ett exportbehov av pensionärer.

En rimlig, neutralistisk, slutsats är att sambandet huvudsakligen pekar på behovet av motivation och möjligheter att arbeta och göra nytta på olika sätt för oss som redan bor här – gamla såväl som unga. All framgång kräver uppmärksamhet på det vi kan påverka, det som ligger oss nära: egna behov, förutsättningar och förmågor. Bondens ögon göder åkern.

För att kunna nå dit behöver den lokala debatten blåsa bort perukpudret och släppa den ängsliga fixeringen vid inflyttare. För Regionförbundets verksamhet innebär det inget mindre än ett nytt syfte.