”Storregionen” är den svenska hälso- och sjukvårdens hela Renat.
Själva ordet har, till att börja med, en liknande effekt på förmågan att tänka
klart.
För en tid sedan väckte regeringen denna beprövat dåliga idé
till liv igen. Vi har hört det förr: man tar den där delen av Sverige som
brukar skäras över en kam som ”Norrland” och klumpar ihop den till en ”storregion”.
Skälen är lika vaga som förut, resonemangen en outtömlig källa till floskler
och myndighetsarrogans.
Man kan glädja sig åt att företrädare för Region Jämtland Härjedalen
denna gång verkar kritiska och ifrågasättande.
Andra klarar inte av att hantera ordet. Två gånger på två veckor
har samma reporter (Magnus Jarefors, Östersundsposten) låtit samma statsvetare
(Thomas Widenstjerna, Mittuniverstitetet) ifrågasätta om det finns ”reala
möjligheter att klara ekonomin” och om inte landstingen ”är för små”. Båda
gånger har det gjorts med hänvisning till att endast 1 av 21 landsting/regioner
klarar överskott i sin ekonomi.
Det är ungefär som om en doktor skulle säga till en svårt
sjuk patient att det kanske inte finns ”reala möjligheter” att bli frisk med
tanke på att hans dagliga intag av alkoholhaltiga drycker ”är för små”.
Varför är nu detta så halsbrytande? Jo, det enda landstinget
med överskott är Gävleborg. Det ligger i Norrland och har den traditionella,
lilla storleken. Befolkningsstrukturen är snarast mer betungande där än här.
Om man går ytterligare ett år tillbaka i tiden så var det Gotland,
den allra minsta regionen, som var bäst i klassen (överskott i förhållande till
kostnader).
Och hur kan det synas undgå reportern och statsvetaren, två
gånger om, att storregionivrarnas förebilder, Västra Götaland och Skåne, ingår
i de som brottas med återkommande underskott?
Detta är förstås ett sammansatt läge, kan man invända, där statistik
på tunt underlag inte säger så mycket. Korrekt. Men ett logiskt felslut blir knappast
mindre fel för att det görs på lösa grunder.
Erfarenheterna från grannländerna, svensk historia och
prisbelönt internationell forskning är påfallande samstämmiga i denna fråga: en
omfattande välfärd behöver beprövade institutioner i liten skala för att
upprätthålla legitimitet, finansiering och effektiva funktioner.
En doktor skulle sagt att det finns evidens på att storregionen
gör mer skada än nytta. Precis som en hela Renat om dagen.