Det är en sak som börjar bli
förfärligt tröttsam i regionfrågan. Det är ingen nyhet, likväl en mörk sanning
om vår tids offentlighet.
I bevakningen av överlämnandet av de 7 000 namnunderskrifterna i Stoppa Stornorrland har det framgått att överlämnarna i fråga om en folkomröstning om regionfrågan ”menar” (LT) eller ”anser” (ÖP) att detta är ”fullt möjligt” (LT).
I bevakningen av överlämnandet av de 7 000 namnunderskrifterna i Stoppa Stornorrland har det framgått att överlämnarna i fråga om en folkomröstning om regionfrågan ”menar” (LT) eller ”anser” (ÖP) att detta är ”fullt möjligt” (LT).
Regionrådet Ann-Marie
Johansson (S), å sin sida, tycker att folkomröstning är ”svårt” (LT) eller
avfärdar saken med att indelningsfrågor ”inte ingår i den kommunala
kompetensen” (ÖP).
Men hur ser fakta i målet
ut?
·
Faktum är att
den enskilt vanligaste anledningen till de 105 lokala folkomröstningar som
hållits i Sverige sedan 1978 är just indelningsfrågor. (Demokratiutredningen)
·
Faktum är att civilminister
Ardalan Shekarabi (S) i riksdagen redan i våras tydliggjorde att det är upp
till regionen ”att bedöma om och i så fall hur man avser genomföra något
särskilt initiativ avseende befolkningens inställning”. Det är
ett befriande klarspråk i en fråga där partikollegor i Jämtlands län fortsätter
att mumla osammanhängande.
·
Faktum är även att riksdagen i juni fattat beslut om att
förstärka ett redan existerande lagkrav på att beakta befolkningens inställning
i indelningsfrågor.
Så
visst kan man säga att jag ”anser” och ”menar” att det är ”fullt möjligt” att
genomföra en folkomröstning om regionfrågan.
Åtminstone
på samma sätt som jag ”anser” och ”menar” att 1+1=2.
Det
som är så förfärligt ledsamt är att det är vi som engagerar oss ideellt i den
här frågan som får ägna kafferasten till att ta reda på och redovisa fakta, samtidigt
som avlönade makthavare, med staber av tjänstemän och experter till sitt
förfogande, fyller scenen med dimridåer, intet förpliktande floskler och illa
maskerade lögner.
Ingen
skugga bör falla över medierna. De varken gör utredningar eller avkunnar domar. De
berättar historier. Denna gång har de efter en trög början uppmärksammat regionfrågan
efter förmågor, resurser och rimlighet.
Var
skulle demokratin vara utan dem?
Ändå
är det omöjligt för en gammal journalist att låta bli att nämna gamla goda
ideal, som dubbelkollande av fakta, eller regeln att ställa särskilda krav på
de som genom sin maktställning har en förpliktelse att gå i begriplig dialog
med offentligheten.
Kanske
kan folkinitiativet för en folkomröstning – neutralt i sakfrågan – inom kort bli
en vital injektion för demokratin i Jämtland och Härjedalen.
Den
entusiasm jag hittills mött för detta ger mig åtminstone hopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar