Bättre fitta än feta

En gång i tiden var en fet person lika med en privilegierad person. Fetma berättade att någon hade råd att äta mycket: fågelstekar, smörstuvade abborrar, kalv med gräddsås, tårtor och blancmangéer till floder av Bourdeaux och Madeira.

Kung Gustav II Adolf blev med tiden tämligen fet. Märk väl: han blev inte kung med tiden för att han var fet.

Fetma hindrar, tynger, skadar och dödar. Kung Adolf Fredrik åt ihjäl sig efter en fastlagsbulle för mycket 1771.

Ändå är det tesen att fetma är en framgångsfaktor som präglar samhällsdebatten.

Fast nu talar jag inte längre om bilringar och dubbelhakor, utan om fetma i organisationer. Den regionförstoringsidé som jag bekämpade i höstas var ett symptom på denna egendomliga idé om att större alltid måste vara bättre.

Tesen dyker upp på alla möjliga områden. Framtidens personbilstillverkare måste upp i en produktion på minst si och så många miljoner bilar, framtidens städer i si och så många hundra tusen invånare och framtidens webbtjänster i si och så många miljoner användare. Jorden är platt och synergier är trollformeln som upphäver tyngdlagen.

Förenklingen är häpnadsväckande säljbar. Ekonomen Pankaj Ghemawat har myntat ordet ”globaloney” för detta enfaldiga evangelium. På svenska skulle vi kunna säga ”synerskitsnack”.

Det finns några saker man bör hålla i minnet.

Precis som i fråga om feta kungar handlar det om orsak och verkan. Stockholm är Sveriges största stad för att det är Sveriges huvudstad, inte tvärtom. Ford blev på 30-talet tillverkare av mer än hälften av världens bilar tack vare ledande industriella innovationer, sambandet var inte omvänt. Om man sökt framtidens bolag i musikbranschen för 10 år sedan och letat bland stora företag skulle man ha missat Spotify. Det grundades ett år senare.

Stor skala medför alltid brister. Storstäder betyder trafikstockningar, långa ledtider, dålig luft, med mera. De lönsammaste bilföretagen i världen hittar man trots förståsigpåarna bland småskaliga sport- och premiumbilstillverkare i Italien och Tyskland. Spotify är numera visserligen en jätte, men har ännu aldrig redovisat svarta siffror.

Visst finns positiva synergier att hämta på många områden. Men de synergier som ligger bakom starkt växande företag består huvudsakligen av olika förstärkningsmekanismer. Det har att göra med stora fasta kostnader och effekter av inlärning, samordning och anpassning. Det innebär inte nödvändigtvis att den organisationsfetma som på det viset uppstår är hälsosam, vare sig för samhället i stort eller den omfångsrika aktören.

Man skulle vara tvungen att be Gud ändra på den mänskliga naturen och världens fysiska konstruktion, för att det inte samtidigt med positiva synergier skulle uppstå negativa synergier som komplicerar bilden: ökade kommunikationskostnader, isoleringseffekter, kontorspolitik, sårbar logistik, med mera.

Därför vänder fakta de enfaldiga föreställningarna på huvudet. I vår värld krävs det numera sex biltillverkare för att komma upp i den andel av marknaden som Ford hade på 1930. Och allt medan globaliseringen pågår, bland eskalerande företagsfusioner och förvärv, har de stora multinationella företagen de senaste fem åren haft klart sjunkande lönsamhet och presterat sämre än nationella företag.

Om man vill lära känna framtidens kungar ska man därför blunda för de feta och leta bland de fitta (plural!).

(Mera läsning: World 3.0 av Pankaj Ghemawhat)