Rubrikerna
om regionförbundet Jämtlands län gäller undermåliga beskrivningar av syftet med
resor i tjänsten. Men den verkliga skandalen är undermåliga beskrivningar av
syftet med verksamheten.
Ledande
regionföreträdare upprepar: Vi ska bli fler!
Budskapet
är enkelt, men grundlöst. Jag har under femton års tid med en dåres envishet
ifrågasatt vanföreställningarna om befolkningsökning och positiva ekonomiska
effekter. Ännu har jag inte sett några vettiga försök till sammanhängande svar.
Det
är lite rokokosalong över den regionala utvecklingsdebatten. Under sina pudrade
peruker var 1700-talets politiker överens till tårar om att
befolkningsutveckling var lika med ekonomisk utveckling. Sen kom ekonomen
Thomas Malthus och ställde till det. Engelsmannen anmärkte att ökande
befolkning även kunde leda till mindre bekväma fenomen som svält och social utslagning.
Allt
sedan dess har debatten rasat mellan befolkningspessimister och
befolkningsoptimister. Efter mängder av fallstudier är den dominerande
hållningen att varken pessimister eller optimister har haft rätt. Det finns
helt enkelt inget entydigt samband mellan befolkningsökning och ekonomisk
utveckling.
I internationell akademisk debatt härskar sedan 1980-talet
den så kallade neutralistiska ståndpunkten.
Men i Jämtland och Härjedalen ligger perukpudret intakt över
den gamla fördomen: Vi ska bli fler!
Denna politikens motsvarighet till ”peran” används till
allt. Den får motivera varenda krona som läggs på byggen av torg och arenor,
tävlingar och evenemang, utredningar av organisationsförändringar, raggningar
av etableringar samt dithörande resor för politiker och tjänstemän.
Men att leva i en lögn är – förutom att det är en dålig sak
i sig – knappast rationellt. Det leder till felsatsningar och missade
målsättningar. Det lilla samhällets behov förblir ouppfyllda. Drömmarna om en
växande befolkning lämnar amorteringskraven efter sig, plus ett och annat
feldimensionerat monument över sig självt.
Grejen är att vi inte kommer att bli fler, utan antagligen
något färre. En neutralistisk syn på befolkningsminskning är att den innebär
såväl utmaningar som möjligheter. Möjligheter inkluderar minskad press och ökat
värde på en del gemensamma tillgångar samt större tillgång på arbete. Utmaningen
är en sjunkande andel arbetsföra när befolkningen åldras.
Befolkningsoptimisten tolkar denna obalans som ett behov av
inflyttning inom gruppen unga vuxna. Befolkningspessimisten kanske ser ett
exportbehov av pensionärer.
En rimlig, neutralistisk, slutsats är att sambandet
huvudsakligen pekar på behovet av motivation och möjligheter att arbeta och
göra nytta på olika sätt för oss som redan bor här – gamla såväl som unga. All
framgång kräver uppmärksamhet på det vi kan påverka, det som ligger oss nära:
egna behov, förutsättningar och förmågor. Bondens ögon göder åkern.
För att kunna nå dit behöver den lokala debatten blåsa bort
perukpudret och släppa den ängsliga fixeringen vid inflyttare. För
Regionförbundets verksamhet innebär det inget mindre än ett nytt syfte.