torsdag 19 maj 2016

Amöbor! Sillmjölken! Gråsuggor!


Jag brukar säga att vi journalister är som alla andra. Vi gillar att ha att göra med kapabelt folk som kan sina saker, som Tintin. Inte grälsjuka gaphalsar som kapten Haddock.
Men nu blommar asfalten.
Fega ynkryggar! Fördömda kräk och förpiskade luspudlar! Länstidningen är en ektoparasitisk dyngspridare och en sladderfågel som värper ärkelögner.
I vår har detta tjocktarmsorgan ospjälkat krystat fram upprepade dumheter som exempelvis att ”2023 kommer Jämtlands län att tvingas in i en större region, men utan möjlighet att påverka villkoren”.
Är det verkligen någon som tar ett sådant apspektakel av kristallkulegnuggare på allvar?
Min inre Tintin säger: Bry dig inte om det där. I eran av digitala nyheter måste reportrarna leverera stup i kvarten. De hinner inte läsa på och ifrågasätta.
Så upptäckte jag, av en slump, att yours truly 10 mars blivit citerad i just detta husorgan för regionens brevlådebehängda lekstugor. Det var en upplysning om att kommunala och regionala gränsförändringar i regel är föremål för lokala folkomröstningar. Citatet var hämtat ur en av mina insändare och hade förärats med nyhetsplats.
Minsann.
”Men det stämmer inte”, tillade reportern med elegansen hos en bödel på ett bananskal.
Och påstod sedan, med sakkunskapen hos en tångräka, att några sådana folkomröstningar aldrig skett.
Om någon enögd kannibal före publicering nedlåtit sig till att lyfta telefonluren och berätta för mig om detta hedersomnämnande, så hade jag kunnat säga ett och annat om Heby, Habo, Mullsjö, Söderhamn, Ragunda, Bräcke eller någon annan av det tjugotal folkomröstningar om sådana gränser som hållits utöver de nämnda under de senaste 40 åren.
En dryg månad senare, vid upptäckten, var det i stället jag – i ambitionen att vara kapabel– som lyfte luren och informerade reportern.
Länstidningen korrigerade snarast nätversionen och suddade därmed förtjänstfullt ut den del av fadäsen som inte är förevigad i tryck och databaser. En rättelse utlovades.
Ytterligare en månad har gått och jag väntar fortfarande på att få se denna rättelse i Länstidningen.
Misstag hör till vardagen i journalistiken. Småfel är lika nödvändiga för snabba nyheter som cellerna i kroppen.
Bristen på vilja att kontrollera, korrigera och ge riktiga fakta, däremot, är en ohämmat växande cancer.
Så hej då Tintin och välkommen kapten Haddock: sopprötter, skabbhalsar och sammansvärjningar av sötvattenspirater och potatisgrisar!

Fotnot. Rättelsen infördes dagen efter att jag skickat in denna text till insändarsidan.