Hysteri i parti

Lagom till sommarens friluftsteatersäsong behagar flera av länets ledande socialdemokrater skämta till det.

Den senaste debattartikeln om storregioner är en historia som upprepar sig enligt mönster från Karl Marx: ”först som tragedi, sedan som fars”.
En gång för inte alltför länge sedan tog arbetet med region Mittsverige (minns ni?) en tragisk vändning. Hela projektet hade vilat på premissen att storregioner var dåliga men att staten av någon oförklarlig anledning skulle tvinga fram dem ändå.

En skoningslös verklighet krossade detta bisarra men seglivade argument.

Robert Uitto (S) och hans storregionggäng ändrade då kvickt sin historia. Plötsligt var Mittsverige inte längre bara det minst dåliga. Tvärtom var storregioner riktigt bra.

En kavalkad av ledsamt nonsens följde: Trondheim hamnade i Sverige. Ett plus ett blev tre.

Nu är vi där igen.

I våras fick samma gäng sina partikollegor att rösta för Stornorrland. De gjorde det genom att ljuga medlemmarna i ansiktet om att hela Sverige skulle tvingas in i storregioner senast 2023.

Sedan dess har regeringen skrotat tre av sex storregioner och bantat en fjärde. Motståndet i riksdagen och hos norrlänningarna gör att det framstår som allt osannolikare att det 2019 ens kommer att finnas något Stornorrland för Jämtland Härjedalen att slå ihop påsarna med.

Då börjar farsen. Samma personer som för ett halvår sedan klagade över bristen på ”uppenbara fördelar” har nu kommit fram till att ”en större region ger bättre förutsättningar”.

I vintras krävde Ann-Marie Johansson (S) i en skrivelse ”mycket tydliga förklaringar” om vad som skulle bli bättre med storregioner och uttryckte oro över ”hur demokratin kring dessa frågor ska beaktas”.

I sommar räcker det tydligen med några svepande och osammanhängande meningar om att ”tillsammans blir vi en mer kraftfull röst”.

Men opinionsundersökningar visar att en överlägsen majoritet av norrbottningar, västerbottningar, västernorrlänningar, jämtar och härjedalingar, tillsammans, med en allt kraftfullare röst, är överens om att Stornorrland ska kastas på sophögen. En bit över femtusen länsbor (fler än länets organiserade medlemmar i samtliga politiska partier) har på www.stoppastornorrland.nu skrivit under upprop om att låta frågan bli föremål för en demokratisk process.

Genom sin tystnad om detta framgår det med all önskvärd tydlighet hur Johansson och storregiongänget anser att ”demokratin kring dessa frågor ska beaktas”.

Med andra ord: över huvud taget inte alls.

Det numret kan gå rakt in i årets sommarfars i Föllinge. Kanske som ”Hysteri i parti” eller ”Tids nog får man hyckla”?

Precis om hos farsens storbönder och herremän går det en inte särskilt röd tråd genom den regionala S-ledningens agerande: slicka uppåt, sparka neråt.

Många andra framträdande socialdemokrater i länet väljer att tiga i regionfrågan. Det är inget modigt eller beundransvärt över den tystnaden, men den är förklarlig och klok.

Frågan är om de politiker som satte sitt namn under helgens debattartikel någonsin mera kommer att tas på allvar i seriösa roller.